Huggorm: den ultimata guiden

I den svenska naturen finns endast ett fåtal djur som kan vara farliga eller rent av dödliga för oss människor - huggormen är en av dessa. För barn och husdjur är huggormsbett extra farliga. Vi går igenom allt från regler som skyddar huggormarna till vad du kan göra för att slippa dem och minska risken att bli biten.

Innehåll:

1. Kort om huggormar
2. Alla ormar är fridlysta
3. Så känner du igen en huggorm
4. Så flyttar du en orm säkert
5. Om någon blivit biten av en huggorm
6. Så känner du igen ett huggormsbett
7. Så undviker du huggorm på tomten
8. Mer fakta om huggormar

Kort om huggormar

Huggorm är den enda naturligt levande giftormen vi har i Sverige. Huggormen livnär sig på små däggdjur som sorkar och möss, samt ödlor och andra smådjur. Giftet är dödligt för vuxna människor men det är mycket ovanligt (ca. var åttonde år dör någon i Sverige på grund av huggormsbett) och då oftast på grund av att den bitne har en överkänslighet mot giftet i kombination med var bettet träffat (ex. bål, hals och huvud är extra farligt).

Om en huggorm blir trängd kan den angripa människor i självförsvar, oftast då vi ovetande trampar på ormen. Tyvärr flyr inte huggormar som de flesta andra ormar utan intar istället en skrämmande försvarsposition, dock kan springande lekande barn lätt missa ormen som ofta är bra kamouflerad i gräset. Huggormsbett sker hela sommarhalvåret, från tidig vår till sen höst.

Alla ormar är fridlysta

Alla ormar i Sverige är fridlysta vilket innebär att man absolut inte får döda, skada eller fånga ormar - detta omfattar även ormarnas ägg. Det enda undantaget är om man hittar en huggorm på sin tomt, då får man fånga och flytta ormen, och om alla möjligheter till att göra det är uttömda får man döda ormen.

Så känner du igen en huggorm

De vanliaste ormarna som blandas ihop är just snok och huggorm, den liknande hasselsnoken kan man bortse från då den är så ovanlig.

Följande 10 attribut kan hjälpa dig identifiera vilken orm du har med att göra:

1. Flykt: snoken flyr direkt medan huggormen kan stanna kvar och låta dig komma inom bara några meter tills den ger sig av
2. Beteende: huggormen skyddar sig genom att anta en avskräckande ställning och ligga kvar medan snoken försöker fly eller annars utsöndrar ett illaluktande sekret eller lägger sig på rygg och spelar död
3. Rörelsemönster: huggormen är betydligt långsammare än snoken och rör sig inte med samma elegans
4. Huvud: snoken har ett mindre och rundare huvud än huggormen som har ett mer trekantigt och betydligt större huvud
5. Fjäll: snoken har stora fjäll på huvudet medan huggormen har små, dessutom har snokens huvud är glansigt medan huggormens är matt
6. Kropp: huggormen har en tjock kropp och avsmalnande svans medan snoken har en jämn tjocklek hela vägen över svansen
7. Markering: snokar har en markering (ofta gulvit) precis bakom huvudet, vilket huggormen saknar
8. Mönster: huggormen har ett karaktäristiskt mörkare zickzackmönster längs med kroppen, medan snoken har mönstring som är mer rundad eller inget mönster alls
9. Färg: varierar om det är en ljusare orm, dock kan både snok och huggorm vara närmast helt svarta 
10. Pupiller: snokar har runda pupiller medan huggormar har vertikala pupiller likt en katts

Så flyttar du en orm säkert

Här följer några tips på hur du enkelt och säkert flyttar en giftorm. Om du är osäker på hur du ska flytta ormen säkert eller helt enkelt inte vill göra det själv så har många kommuners miljö- och hälsoskyddsavdelning tips om företag som kan ta hand om uppgiften. Såhär flyttar du en orm:

1. Klä dig med höga stövlar och rejäla handskar (om du mot förmodan skulle komma i närkontakt med ormen) 
2. Fånga ormen mellan exempelvis två plastkrattor, då håller du avstånd till ormen samtidigt som risken att den skadas är liten
3. Placera ormen i en hink som du täcker över med exempelvis lock eller en plastkasse  
4. Släpp ut ormen långt hemifrån, gärna flera kilometer, det finns fall beskrivna där ormarna annars hittar hem igen

Många tror att en orm som lyfts i svansen inte kan lyfta huvudet och hugga. Det stämmer inte! Huggormar kan absolut få upp huvudet i höjd med svansens spets eller "klättra" på sin egen kropp. Det gäller därför att alltid hålla ett säkert avstånd till ormen. Vill du läsa på djupare om hur man hanterar huggormar?

 Varning: de flesta huggormsbett sker i samband med att människor försöker döda eller flytta ormar. Så iakttag största försiktighet om du försöker flytta en orm.  

För husdjur är huggormens gift farligare än för oss människor, ju mindre djur generellt destå större påverkan. Dock spelar bettstället stor roll och då katter oftast blir bitna i tassarna medan hundar oftare blir bitna kring huvudet, så påverkas oftast hundar mer även om de är större.

1. Försök hålla djuret lugnt
2. Låt bettet vara, precis som för människor riskerar man bara att sprida giftet om man klämmer, suger, lägger tryckförband eller gör något annat i bettområdet
3. Ta djuret omgående till en veterinär för undersökning, och bär gärna djuret om möjligt

Så känner du igen huggormsbett

Om ett barn blivit bitet kan man ibland vara osäker på om det var en orm eller något annat. Bett från huggorm har ett karaktäristiskt utseende som kan hjälpa dig fastställa om det är huggorm eller något annat bett. På ett huggormsbett ser man vanligtvis bettmärket som är som två små stick med 6-9 mm mellanrum.

Bild: Huggormbett karaktäristiskt utseende. © Stick.se 

Så undviker du huggorm på tomten

Det främsta som får bort huggormar är att antingen göra platsen mer skyddad, att få bort bytesdjur/föda eller att helt enkelt störa ormarna så mycket det går:

1. Exponera ormar genom att hålla gräs kortklippt samt att avlägsna stenhögar och bråte som annars kan utgöra en bra boplats för ormar.
2. Bytesskrämmor skrämmer bort smådjur som exempelvis möss, sork och ödlor som annars är föda åt ormar.
3. Ormskrämmor skrämmer bort ormar med vibrationer och ljud på stora ytor. Ju hårdare mark det är på platsen, destå bättre fungerar ljud- och vibrationsskrämmor.

Mer fakta om huggormar

Huggormen (Vipera berus) kan bli upp till en meter långa men är oftast kring ca 60 cm långa. Honan är generellt 10 cm längre än hanen. Huggorm varierar i färg, från ljusbrun till nästan helt svart, men har oftast det karaktäristiska sicksack-bandet längs ryggen i en mörkare teckning. Det finns dock också individer som saknar sicksack-bandet. Majoriteten av huggormar föds med en ljusare färg men blir mörkare med åldern. Det finns också en rödbrun typ (oftast honor) som ibland kallas äspingar, äspingar kallas även huggormens ungar.

Huggorm finns representerad naturligt i norra, centrala och östra Europa. I norra Europa går en gräns för huggormens utbredning kring nordligaste Sverige, som sedan sträcker sig svagt nordligt upp genom Ryssland hela vägen till Stilla havet, nordöstra Kina och Nordkorea.

Huggormens gift är består av en enzymblandning som dels dödar bytet och dels påbörjar spjälkningen av födan redan innan den kommit in i magsystemet. Ormgiftet påverkar nervsystement på bytet och resulterar i död till följd av inre blödningar alternativt att hjärta eller andning slutar fungera. Människor påverkas också av giftet men på grund av stor kroppsvolym så påverkas de avsevärt mindre än de bytesdjur som giftet är anpassat för, såsom sorkar och andra små gnagare eller andra smådjur.

Läs mer om skadedjursbekämpning generellt, om bekämpningsmetoder, godkända fångstredskap, lagar och regler mm. som kan vara bra att känna till.