Granbarkborre - snabbguide

Granbarkborren är det skogsskadedjur som förstör störst värden årligen i Sverige för närvarande och upplever kraftig ökning i skogsbruket. Granbarkborren angriper de vuxna och därmed mest värdefulla träden. 

Granbarkborrar kan lukta sig till skadade granar, vilka löper stor risk att drabbas av ett angrepp. Sedan när populationen granbarkborrar vuxit sig stor kan de sprida sig explosionsartat och ger sig då även på friska träd. Ett angrepp kan orsaka så mycket som 90% förlust av virkesvärdet i en fullvuxen skog!

 

Kort om granbarkborre

Granbarkborren (latin: Ips typographus) är en träskadeinsekt, en liten skalbagge som tillhör familjen barkborrar. Den kallas även åttatandad barkborre. Det finns ca. 90 arter barkborrar i Sverige, varav en tredjedel angriper gran. 

Granbarkborren är dock den enda barkborren som ger sig på friska och fullvuxna träd. Det är det som gör granbarkborren så förödande för skogsnäringen. Ett angrepp av granbarkborre kan innebära att 90% av skogens värde går förlorat, vilket självklart innebär en katastrof för den drabbade skogsägaren.

 

Så känner du igen granbarkborre

Granbarkborren kan kännas igen på sitt utseende, gångsystemens utformning eller på de skador den orsakar på skogen som helhet.

Granbarkborre Ips typographus

Bild: Granbarkborre, Ips typographus. © Stick.se

Utseende

Granbarkborren är som vuxen ca 4-5 mm lång, cylindrisk och brunsvart och lever under barken på granar. Äggen, larverna och pupporna är benvita, och larven saknar ben. 

 

Gångsystem

Gångsystemen är i ett plan och består av flera typiska delar: 

  1. Hanen gräver först ut en yngelskammare som han fyller med feronom för att locka till sig honor. 
  2. Efter parningen i yngelkammare gräver honorna sedan varsin modergång i träets längdriktning, där hon lägger äggen i små sågtandsliknande fickor. 
  3. När larverna kläcks, efter fyra veckor, så gräver varje larv en gång vinkelrätt mot modergången. Man kan se att larven växer då gången blir allt större ju längre ut från modergången den sträcker sig. 
  4. Två veckor senare gräver larven en oval liten puppkammare och förpuppas. 
  5. När den färdiga skalbaggen sedan kläcks borrar den ett utflygshål och flyger ut. Sammantaget bildas ett karaktäristiskt kamliknande mönster åt två håll. 

Om den nya generationen barkborrar inte ätit sig tillräckligt mätta, kan de skapa nya gångsystem för att äta upp sig. Dessa gångsystem ser ut som ett virrvarr med flera barkborrar som använd samma ingångshål.

Under sommarmånaderna är det lättast att se gångsystemet eftersom det suddas ut på hösten pga trädets tillväxt.

Granbarkborre gångsystem

Bild: Granbarkborrens karaktäristiska gångsystem. © Stick.se

 

Trädets skador

Från maj till augusti är granbarkborrens parnings- och kläckningsperiod, då sker de största skadorna, och det är främst då du bör vara observant och söka spår på skador. Titta särskilt på solexponerade stammar i söderläge då barkborren föredrar dessa eftersom stammen är lite varmare. 

Följande är tydliga markörer att leta efter:

  • Granbarkborrens borrande genererar sågspån som kan ses på trädets stam eller marken under trädet (sågspån kan dock även orsakas av tex. hackspett). 
  • Små hål runt stammen, granbarkborrens utflygshål, är också ofta tydligt på angripna träd. 
  • Eftersom granen försvarar sig med kåda, är det också ett tecken på ett angrepp. Kådan kan rinna tydligt utmed stammen, som stearin på ett ljus. 
  • En gran som ståendes torkar är ett också tecken på att trädet är skadad av granbarkborre, då trädets vätskeströmning bryts av när dess floem är skadat. Detta kan detekteras med drönare då granarna då får roströda toppar.

Granbarkborren inleder angreppet strax under granens första gröna grenar, och fortsätter sedan nedåt. Därför kan hål sitta högt upp och sågspån spridas, vilket kan göra det svårt att se se tydliga spår då angreppet är i ett tidigt stadium. 

Utöver att döda friska träd så medför granbarkborrar svampsporer som sprider blånadssvampar. Dessa blånadssvampar kan i sig döda trädet men orsakar framförallt missfärgning som minskar det kommersiella värdet på det sågade virket.

 

Granbarkborre livscykel 

Granbarkborren övervintrar under marken på frostfritt djup och tar sig upp när det blir plusgrader. När temperaturen når 18°C så flyger de iväg och påbörjar sin svärmning. De kan flyga upp till en kilometer från sin övervintringsplats. Svärmningen brukar ske i april/maj/juni beroende på geografi. 

Hanarna doftar sig fram efter en skadad gran och borrar sig in i den. Hanen utsöndrar där ett feromon som kommunicerar att en skadad “stressad” gran hittats vilket lockar till sig andra hanar. 

Granens naturliga försvar mot angrepp är att utsöndra kladdig kåda. När granen inte längre mäktar med att försvara sig så utsöndrar hanarna ett annat feromon som lockar till sig 2-3 honor per hane. 

Honorna lägger sedan strax under 100 ägg var. Efter 2-5 veckor är äggen lagda och barkborrarna anlägga fler kullar, totalt 2-3 kullar per generation.

Redan sju veckor efter svärmningen är nästa generation barkborrar redo. Under gynnsamma somrar kan denna nya generation och en tredje generation i sin tur svärma. Förutom att förlänga angreppet gör det att antalet barkborrar kan öka exponentiellt på ett enda år!

 

Faktorer som påverkar angreppets storlek

Granbarkborrens naturliga värdar är stormskadade träd och i naturskog är granbarkborren helt beroende av stormar för att hitta värdträd. Ett stormskadat träd kan inte försvara sig med kåda och är därför en tacksam värd. Eftersom stormfällda träd förekommer sällan men i stor omfattning är granbarkborren expert på att båda föröka sig väldigt fort och sedan att överleva länge utan föda samt att ge sig iväg för att leta nya stormfällen.

Barkborren förökar sig således vanligtvis i vindfällen men numera även i fällt timmer som på ett konstgjort sätt är idealiskt för granbarkborren. Om populationen blir tillräckligt stor kommer granbarkborren även framgångsrikt kunna ge sig på levande granar, om många granbarkborrar angriper samtidigt så skadas trädet så snabbt att naturliga försvar försvagas eller helt slås ut.

Torka förvärrar angrepp av granbarkborre. Granarna behöver nämligen mycket vatten för att generera den kåda som de använder sig av för att försvara sig.

 

Förebygg angrepp av granbarkborre

Det är avgörande att varken stormfällen eller timmer blir liggande i skogen för länge, framförallt inte under maj-augusti, då granbarkborrens aktivitet är hög. 

Trä som sågas utsöndrar terpener vilka avger doft som granbarkborren tolkar som ett stressat träd, och därmed attraktivt för angrepp. Därav bör avverkade träd tas om hand och flyttas snarast.

I svensk skogsvårdslagstiftning finns föreskrifter för hur länge timmer får ligga lagrat vid olika tidpunkter (tex. virke som avverkats före 1:a juni får inte lagras efter den 1:a juli i område söder), om inte åtgärder för att göra virket oätbart för granbarkborren vidtagits.

 

Så slipper du granbarkborre

Det går inte att påverka förekomsten av skador på levande gran genom bekämpningsåtgärder. Istället måste man förebygga angrepp och begränsa spridning. 

Följande åtgärder bör övervägas:

  • Plantera blandskog så att granbarkborren inte har lika lätt att hitta träd att att föröka sig i. Detta sprider även risken för andra typer av angrepp.
  • Frakta bort stormfällda träd så fort som möjligt, framförallt under sommarmånaderna
  • Kontrollera ditt granbestånd regelbundet på senvåren och avverka ev angripna träd
  • Om hög risk för angrepp föreligger så anlägg feromonfällor. Dessa kan locka till sig upp till 30% av alla granbarkborrar. Anlägg ca en fälla per 10ha och ha minst 20m till närmsta levande gran, helst på hyggen. På så sätt lockar du inte granbarkborrar till din friska skog.

 


 Tips: Det är en bra idé att ha ett samarbete med grannfastigheter så att alla gemensamt arbetar för att slippa granbarkborre.


 

Relaterade produkter
Copyright © 2019 Stick AB
To top