Skogssnigel eller mördarsnigel?

Skillnaden på en skogssnigel och en mördarsnigel? Ingen, mördarsnigeln är faktiskt en sorts skogssnigel, en spansk skogssnigel. Den är en av de nio skogssniglar vi har i Sverige. Vi går igenom de 20-tal arter som finns i Sverige och kan förväxlas med mördarsnigel.

Det räcker inte alltid med att känna igen om det är en mördarsnigel (se tidigare inlägg om mördarsnigelns kännetecken). Ibland vill man veta exakt vilken snigel man har att göra med, om det är en skadegörare eller ej. Det blir då snabbt ganska komplicerat. Vi har försökt förenkla och ge dig en översikt så att du snabbt och lätt kan ta reda på exakt vilken snigel det är, detta bland det tjugotal arter som finns i Sverige.

Till att börja med kan många sniglar sorteras bort baserat på om de har hus eller skal, de tillhör då någon av de familjer av gastropoder som kallas för snäckor. Ingen av dessa är att betraktas som skadedjur utan snarare välgörande trädgårdssnäckor. Snäckor har vi därför bortsett från i vår översikt. Vi behandlar istället de ca. 20 snigelarter som finns i Sverige utan skal. Dessa är uppdelade på fem släkten: skogssniglar, kölsniglar, fältsniglar, masksniglar och sydsniglar (de två sistnämnda bara en med en art i varje släkte).

Tre aspekter hjälper dig att visuellt avgöra vilken snigel du har framför dig är (1) andningshålets placering, (2) snigelns storlek, och (3) artspecifika visuella kännetecken såsom färg eller andra markörer.

Följande är våra svenska sniglar utan skal, indelade efter var andningshålet sitter samt storlek:

 

1. Andningshål fram

1.1 Stor snigel
      1.1.1 Svart skogssnigel
      1.1.2 Röd skogssnigel
      1.1.3 Spansk skogssnigel

1.2 Liten snigel
      1.2.1 Brun skogssnigel
      1.2.2 Parksnigel
      1.2.3 Gråsidig skogssnigel
​      1.2.4 Vitsidig skogssnigel
      1.2.5 Trädgårdssnigel
​      1.2.6 Dvärgsnigel

2. Andningshålet bak

2.1 Stor snigel
      2.1.1 Pantersnigel
      2.1.2 Gråsvart kölsnigel
      2.1.3 Trädsnigel
      2.1.4 Valentinsnigel
      2.1.5 Källarsnigel
      2.1.6 Svampsnigel

2.2 Liten snigel
      2.2.1 Ängssnigel
      2.2.2 Sumpsnigel
      2.2.3 Växthussnigel
​​      2.2.4 Åkersnigel
      2.2.5 Hammarsnigel
​​      2.2.6 Åkersnigel

3. Andningshål ospecificerat

3.1  Masksnigel
3.2. Mörk sydsnigel

     

1. Andningshålet fram = skogssniglar

Andningshålet (det så kallade pneumostome), som alltid sitter på snigelns högersida (styrbord) sitter antingen fram eller bak på manteln. När det sitter fram tillhör snigeln släktet Arion, dvs skogssniglar (dit även mördarsnigeln hör). Ett annat sätt att känna igen skogssniglarna är hur de reagerar när de känner sig hotade: de drar ihop sig till ett klot.

Skogssniglarna är ganska lika varandra vilket gör att de är svåra att skilja åt. Färgen på sniglarna kan också påverkas av deras diet och för vissa arter påverkas även färgen av hur långt norr ut de lever. Därför blir storlek, slem, var man hittar dem och andra kännetecken viktiga ledtrådar utöver färgen bland skogssniglarna.

 

1.1 Stora sniglar (7cm+) med andningshål fram

Bland de större, dvs vuxet djur över 7 cm, hittar vi både mördarsnigeln (spansk skogssnigel) men även den svarta och röda skogssnigeln. En ung snigel kan såklart förväxlas med en mindre art. Men generellt uppträder unga sniglar ofta i grupp och tidigt på säsongen (skogssniglar blir fullvuxna på ett par veckor).

 
1.1.1 Svart skogssnigel (Arion ater L.)

Den svarta skogssnigeln är såklart oftast svart men kan även uppträda som svart/vit eller till och med helt vit. Eventuellt finns även bruna exemplar, även om det är troligt att dessa istället är Arion rufus.

Artens pigment är mörkare ju längre norr ut individen hittas. Vuxna sniglar av arten blir ofta 10-15 cm och uppträder i hela landet. Manteln är något korning pga de kalkhaltiga granuler som är ett arv från dess släktingar med hus (snäckor).

Kuriosa är att den svarta skogssnigeln användes som smörjmedel åt trävagnar innan kullagret fanns. Den svarta skogssnigeln är hermafrotdit men kan inte självbefrukta sig.

De bruna exemplaren (som troligen varit vad man nu anser vara Arion rufus) kan lätt blandas ihop med spansk skogssnigel. Den svarta skogssnigeln avger också slem på samma sätt som den spanska när den blir hotad. 

De svarta lite större exemplaren kan eventuellt förväxlas med gråsvart kölsnigel, men den vanliga skogssnigeln har inte den gråsvarta kölsnigelns randiga sula.

© Rasbak, CC BY-SA 3.0

© Prashanthns, CC BY-SA 3.0

 

1.1.2 Röd skogssnigel (Arion rufus)

Den röda skogssnigeln betraktades länge som samma art eller en underart till den svarta skogssnigeln men är en egen art. Den är tegelröd, rödbrun till orange.

Nedre delen av snigelns sida har ofta en tydlig rikt orangefärgad, ibland nästan vinröd, rand. Denna rand kontrasterar mot en ofta lite mörkare översida på snigeln.

Generellt är den röda skogssnigeln den som är svårast att särskilja från mördarsniglar.

© Hans Hillewaert, CC BY-SA 4.0

© Rasbak, CC BY-SA 3.0

 

1.1.3 Spansk skogssnigel dvs mördarsnigel (Arion vulgaris)

Den spanska skogssnigeln tillhör släktet Arion, dvs skogsniglarna. Eftersom skogssnigel-släktet är väldigt lika varandra gör detta det lite utmanande att hålla isär mördarsniglarna från de andra skogsniglarna. För att vara helt säker behöver man dissekera snigeln och undersöka könsorganen.

Mördarsnigeln är mörkt chokladbrun med lätt röda inslag. Snigeln använder sitt mycket klibbiga slem som en försvarsmekanism. Lite som en bläckfisk sprutar bläck utsöndrar mördarsnigeln en stor dos slem när den känner sig hotad. Arten kan även upplevas som slemmigare generellt än andra sniglar.

Indirekt går det också att identifiera mördarsnigeln genom att den förökar sig så explosionsartat. Om det finns 1000-tals sniglar i en trädgård efter kort tid så kan man vara tämligen säker på att det är mördarsnigeln det handlar om.

Spansk skogssnigel har tidigare även benämnts Arion lusitanicus, vilket är felaktigt, Arion vulgaris är det riktiga namnet. Missförståndet kommer ifrån det första fyndet av spansk skogssnigel i frankrike 1956, då man felidentifierade snigeln (man trodde att det var en Portugisik bergssnigel).

Namnet mördarsnigel kommer av att arten äter andra sniglar (vilket även pantersnigeln gör), även av den egna arten.

© Ekko, CC BY 2.5

 

1.2 Små sniglar (<7cm) med andningshål fram

Sniglar mognar väldigt fort, 2-4 veckor till fullvuxen, och som unga förekommer de ofta i grupp. Därför är en ensam liten snigel troligen en liten art och inte en ungsnigel, framför allt sent på säsongen.

 

1.2.1 Brun skogssnigel (Arion fuscus)

Den bruna skogssnigeln är något rödbrun på ryggen och lätt grå på sidorna med mörka laterala band över kroppen. Den har ljus sula och fot.  

Slemmet från den bruna skogssnigelns ovansida är gyllengult när man får det på fingrarna. Åsarna, dvs veckan på snigelns rygg är fler och tätare än hos den spanska skogsnigeln (som ju också är mkt större).

Snigeln blir ca 5-7cm lång.

© Erik Veldhuis, CC BY-SA 3.0

© Michal Maňas, CC BY 2.5

 

1.2.2 Parksnigel (Arion fasciatus)

Parksnigeln är som fullvuxen ofta runt 4-5cm och är ljust grå med en mörk linje längst sidan. Under denna linje är den svagt gul och snigelns sula är gråvit. Parksnigelns slem är blankt.

Likt den gråsidiga skogssnigeln och den vitsidiga skogssnigeln har Parksnigeln en diffus ljus line i ryggens mittparti. Denna linje är bredare och betydligt mjukare i kanterna än kölsniglarnas köl-linje.

© Magne Flåten, CC BY-SA 4.0

 

1.2.3 Gråsidig skogssnigel (Arion circumscriptus)  

Den gråsidiga skogssnigeln är nära besläktad med Parksnigeln och de betraktades länge som samma art och diskussionen om detta är fortfarande pågående.

Vuxna individer är ca 4cm, mörkt grå eller brun, ibland med en lite blåaktig ton, ofta ljusare nära sulan. Manteln har mörka prickar och liksom parksnigeln har den en mörk linje utmed sidorna ovanför andningshålet.

Liksom parksnigeln har den en diffus ljus linje på ryggen. Vitaktig sula och färglöst slem.

© Dr. Roy Anderson, MolluscIreland, CC BY-NC-ND 3.0

 

1.2.4 Vitsidig skogssnigel (Arion silvaticus)

Den vitsidiga skogssnigeln är i all väsäntlighet lik den gråsidiga, men är ljusare, nästan vit, på sidorna (ljusare längre ner).

Även denna art är under diskussion om huruvida den egentligen är samma art som parksnigeln.

© Dr. Roy Anderson, MolluscIreland, CC BY-NC-ND 3.0

 

1.2.5 Trädgårdssnigel (Arion Distinctus)

Trädgårdssnigeln är ofta mindre än 4cm och gråbrun med ljusa och mörka linjer utmed sidorna. Linjen på snigelns högersida inkapsulerar ofta andningshålet.

Sulans slem är orangegult medan resten av slemmet är färglöst. Fotsulan är egentligen vit men sulans slem gör att den ser gul ut (att den är vit syns om man torkar av slemmet). Huvudet och tentaklerna är ofta lite mörkare vilket gett dess engelska namn “darkface arion”.

© Michal Maňas, CC BY 2.5 

 

1.2.6 Dvärgsnigel (Arion Intermedius)

Dvärgsnigeln kallas i utlandet för igelkottsnigel (Hedgehog slug) då snigelns veck är lite hårda och vassa vilket tydligt känns när den kurar ihop sig vid hot. Arten blir ca 1,5-2cm lång som fullvuxen och varierar i färg mellan vit, orange och grå.

Arten kan självbefrukta och på så vis kan en enda snigel migrera hela arten till nya områden. Dock får dvärgsnigeln bara en kull om året och anses inte vara ett särskilt stort skadedjursproblem.

© Dr. Roy Anderson, MolluscIreland, CC BY-NC-ND 3.0

© James Lindsey at Ecology of Commanster, CC BY-SA 3.0

 

2. Andningshålet bak = fältsnigel eller kölsnigel

Förutom andningshålet gör den karaktäristiska kölen, dvs randen på ryggen, att kölsniglarna som släkte är relativt lätta att känna igen:

 

2.1. Stora sniglar med andningshålet bak (kölsniglar)
2.1.1 Pantersnigel (Limax maximus)

Pantersnigeln kallas även leopardsnigel och internationellt är den även känd som Great Gray Slug. Limax maximus betyder bokstavligen “den största snigeln” och med sina 10-20cm i längd är den verkligen stor, men den gråsvarta kölsnigeln är faktiskt större.

Som namnet leopardsnigel antyder, är den ofta mörkt fläckig vilket gör den synnerligen lätt att känna igen. I mördarsnigelsammanhang är den ett nyttodjur då den äter mördarsnigelns ägg och i vissa fall även ungsniglarna.

Parningsmetoden för pantersnigeln är väldigt spektakulär (ett av djurrikets märkligaste): de androgyna sniglarna hänger sig från ett träd, snirklar sig kring varandra och skjuter ut det externa parningsorganet som sedan tillsammans i en blomliknande formering utbyter gener.

© Didier Descouens, CC BY-SA 4.0

© Travelbycam, spansk skogssnigel attackerad av pantersnigel

© Dr. Roy Anderson, MolluscIreland, CC BY-NC-ND 3.0

 

2.1.2 Gråsvart kölsnigel (Limax cinereonige)

Den gråsvarta kölsnigeln är världens största snigel och blir upp till 20 cm lång. Snigeln är ofta helt svart men en antydning till köl längst bak på ryggen (på så vis viss förväxlingsrisk med vanlig skogssnigel eller pantersnigel). Sulan är indelad i tre tydliga ränder på längden och det är också det lättaste sättet att känna igen den.

Arten trivs i skogsmark och påträffas sällan i trädgårdar.

© Joachim Holmér CC BY-SA 3.0

© H. Krisp, CC BY-SA 3.0

 

2.1.3 Trädsnigel (Lehmannia marginata)

Trädsnigeln (inte att förväxla med trädgårdssnigeln) blir mellan 6-9 cm lång och är till färgen lite genomskinlig (framförallt vid regnigt väder) och lite grådaskig till färgen. Kölen är ofta lite diffust ljus.  

Trädsnigeln äter uteslutande lavar och kan i regnigt väder återfinnas högt uppe i grenverken på träd.

© James Lindsey at Ecology of Commanster, CC BY-SA 3.0

© Dr. Roy Anderson, MolluscIreland, CC BY-NC-ND 3.0

 

2.1.4 Valentinsnigel (Ambigolimax valentianus)

Valentinsnigeln kallas även för växthussnigel då den ofta återfinns runt eller i dessa (detta är olyckligt då istället Deroceras invadens heter just växthussnigel på svenska).

Utseendemässigt påminner valentinsnigeln om trädsnigeln men är mer rosa och gul. Manteln har ofta två eller tre lite mörkare ränder.

Snigelns latinska namn ändrades nyligen från Lehmannia valentiana.

© Sanjay Acharya, CC BY-SA 3.0

 

2.1.5 Källarsnigel (Limacus flavus)

Källarsnigel kallas i utlandet även för gulsnigel pga dess distinkta gula färg. Tentaklerna är ofta brunblå. En fullvuxen individ blir 7-10 cm lång.

Källarsnigeln är sniglarnas motsvarighet till spindlarnas husspindel - del lever ofta i vår närhet i tex källare, garage eller kök. Eftersom de är nattdjur och ofta gömmer sig under stenar eller dylikt är det ovanligt att man ser dem (eller vet att man ens har dem).

© Dr. Roy Anderson, MolluscIreland, CC BY-NC-ND 3.0

© Dr. Roy Anderson, MolluscIreland, CC BY-NC-ND 3.0

 

2.1.6 Svampsnigel (Malacolimax tenellus)

Svampsnigeln blir upp till 5 cm lång och trivs på skuggiga slänter i skogen, framförallt i naturskog. Den lever främst av olika sorters svampar och tickor.

Färgmässigt blekt brun till gul med svaga band på sidorna. Diffus köl som syns bäst på snigelns bakre del.

© James Lindsey at Ecology of Commanster, CC BY-SA 2.5

© Michal Maňas, CC BY 2.5 

 

2.2 Små sniglar med andningshålet bak (fältsniglar)
2.2.1 Ängssnigel (Deroceras agreste)

Ängssnigeln är en mueslifärgad snigel som blir ca 5 cm i vuxen ålder. Huvudet är något mörkare än resten av kroppen och sulan är ljust vit. I övrigt saknar arten färgmarkeringar.

Slemmet är genomskinligt men om snigeln känner sig hotad produceras vitt slem. Som namnet antyder förkommer snigeln ofta i fuktigt gräs.

Till viss del kan snigeln vara ett skadedjur på salladsliknande växter.

© Dr. Roy Anderson, MolluscIreland, CC BY-NC-ND 3.0

© Dr. Roy Anderson, MolluscIreland, CC BY-NC-ND 3.0

 

2.2.2 Sumpsnigel (Deroceras laeve )

Sumpsnigeln blir ca 2,5 cm och är en relativt tålig snigel som tål både höga och låga temperaturer - men som dock likt alla sniglar kräver konstant fukt. Den kallas även för vandrarsnigel på grund av dess ganska höga kryphastighet. Snigeln är mörkt brun och har oftast prickar arrangerade i grupper (inte helt lätt att se men tydligt kännetecken när man ser dem). Sumpsnigeln är nästan cylindrisk till formen och manteln täcker nästan halva snigeln. Arten producerar tunt och färglöst slem.  

© Michal Horsák, CC BY 3.0

 

2.2.3 Växthussnigel (Deroceras invadens)

Växthussnigel, som inte är att förväxla med valentinsnigel som också ibland kallas för växthussnigel, definerades som art 2011. Tidigare ansågs dessa sniglar tillhöra Deroceras panormitanum. Arten har också även bytt ifrån att vara en kölsnigel till att vara en fältsnigel samma år.

Med sina ca 3,5 cm är den något större än sin släkting sumpsnigeln men är mycket lik denna till utseendet men med något mer varierande färg, då växthussnigeln kan vara ljusare än sumpsnigeln. Ett metod för att hålla isär dem är att växthussnigelns bakdel lutar bakåt eller rakt uppåt när den blir störd, medan sumpsnigelns lutar mer naturligt frammåt. Växthussnigeln har inte heller lika stor mantel som sumpsnigeln.

Arten är att betrakta som ett skadedjur men anses inte vara ett stort problem i norden. Växthussnigeln är världens snabbaste snigel och kan krypa 4.9mm/s.

© J. M. C. Hutchinson, CC BY-SA 3.0

 

2.2.4 Åkersnigel (Deroceras reticulatum)

Åkersnigeln blir ca 6 cm lång och kallas även för grå trädgårdssnigel eller grå fältsnigel. Den varierar i färg från kaffe-med-mjölk till grå och mörkare brun. Den har genomskinligt slem som vitnar när snigeln blir störd.

Arten trivs där vegetationen inte blir för hög, såsom parker, åkrar och ruiner (därav namnet). Den gräver inte ner sig i jorden utan gömmer sig under stenar och liknande.

Arten är att betrakta som skadedjur och kan bekämpas med tex samma metoder som mördarsnigel.

© Dr. Roy Anderson, MolluscIreland, CC BY-NC-ND 3.0

© Bruce Marlin, CC BY-SA 3.0

 

2.2.5 Hammarsnigel (Deroceras sturanyi)

Hammarsnigeln blir ca 4,5 cm lång och är semitransparant mörkbeige till brunsvart. Arten når fullvuxen ålder ovanligt fort, inom 2 månader.

Tydligaste kännetecknet (och anledningen till namnet) är den hammarformade penisen (vilket dock kräver dissekering). Arten återfinns ofta nära vattendrag.

Hammarsnigeln är inte att betrakta som skadedjur.

© Dilian Georgiev [pending]

© Dilian Georgiev [pending]

 

3. Andningshålet ospecificerat

3.1 Masksnigel (Boetgerilla Pallens)

Masksniglar är väldigt karaktäristiska till sitt utseende och är lätt att hålla isär från de andra sniglarna i släktena kölsniglel, fältsnigel respektive skogssnigel. Snigeln är ganska lång med ca 6cm och cylinderformad, mycket tunn med ca 3mm i diameter och har en trubbig bakända.

Den transparant vita kroppen (ibland med en blå ton) bidrar liksom den avlånga och cylindriska formen till att snigeln liknar en mask. Tentaklerna och och bakänden är något mörkare än resten av kroppen.

Även om masksniglar äter av det mesta, tar de mest en tugga och åker vidare, dvs de är inte glupska. De är inte att betrakta som skadedjur.


 

3.2 Mörk sydsnigel (Milax gagates)

Den mörka sydsnigeln är den enda sydsnigel som vi har i landet. Arten är brun-grå och blir ca 7 cm. Den har inga karaktäristiska markeringar färgmässigt men sydsniglar har en hästskoformad utbuktning på manteln. Direkt bakom manteln ljusnar snigeln något. Den mörka sydsnigeln har även en synlig köl på bakre delen av kroppen. Transparent slem.

Arten kan gräva i jorden och förstöra plantor både ovan och under jord (tex en potatisåker).

Kan ställa till med stor skada för jordbruk, men är som tur är fortfarande ovanlig i sverige.

© Dr. Roy Anderson, MolluscIreland, CC BY-NC-ND 3.0

© Dr. Roy Anderson, MolluscIreland, CC BY-NC-ND 3.0

 

Vill du veta mer och bli expert på mördarsniglar? Läs då också vår guide om mördarsniglar.

 

Copyright © 2017 Pinweel AB
To top